Aye. Tid att gå in på lite personliga aspekter än analyserande inlägg om diverse saker...

Vi tar det lite snabbt. Jag har vart en utsatt person i mitt hem som jag delat med sex andra personer, den person som genom fysiskt/psykiskt våld gett sig på mig är min far - och det har pågått sen jag var liten. Under dessa år har jag vart jagad av rädsla för att försöka göra nåt åt det hela och istället accepterat det och därav fått ta en del "smällar".

Nyligen (i sommaras) tog jag så äntligen hjälp i form av Socialen. Efter kort samtal bestämde vi att det vore för mitt eget bästa att komma hemifrån, detta i form av stöd från Socialen. Så långt verka allt bra. Men då det krävdes att jag skulle hitta en lägenhet att flytta in i körde vi in i ett roadblock. För er som unga som letar lya inne i stan eller liknande vet ni hur svårt det är att hitta. Köerna är överdrivet långa och har du inte under en längre tid, minst 2-3 år, vart upsatt på kö är det nästan kört. Jag har själv sökt över 100talet hyresrätter utan att få komma på en enda förhandsvisning.

Inte att hänga läpp över, till slut släpper det. Nångång måste turen vända. Right? Nu är ju tyvärr inte tid nåt jag har för att vänta med detta.

Så, nu när jag var på möte häromdagen hos Socialen lade vi fram förslaget om eventuell gå in på Folkhögskola, och genom det både skaffa mig en utbildning och flytta hemifrån. Vad jag då skulle plugga är ju rätt obvious - Fritidspedagog såklart! Mina tankar har inte vart på så många andra ställen än vad detta hade kunnat ge mig.

Delvis hade jag fått en större säkerhet att få jobba med det jag verkligen brinner för, nämligen barn! Å andra sidan vet man aldrig vilken Folkhögskola jag blir antagen på. Har jag tur blir det ju här i stan, men det kan lika gärna bidra med att jag får flytta till en annan ort. Borde det skrämma mig? Det jag är oroligast för är ju att komma ifrån sina vänner. Men man har ju sett vänner som gjort detta och kommit tillbaka som helt nya människor, så kanske vore det ett välkommet erbjudande att få en sådan nystart?

Ska förbi Konvux nu imorn och höra med om när jag i sådanafall kunnat börjat plugga. Usch, plugga var längesen man fundera över. Måste man ju ha såndär motivation och allt... Fast det är klart, hellre det än att bo/leva som jag gör nu.

Jag funderar lite till...Tack för mig!

Daniel