Nu börjar det närma sig. Nu. På riktigt.

Studenten.

I 13 år har jag nu gått i skolan. Ja, jag räknar 0:an/förskolan som skola. I 13 år. Det är betydligt mer än halva mitt liv. Alltså har jag i över halva mitt liv spenderat mina dagar med att sitta vid en bänk, läsandes/räknandes/skrivandes/lyssnandes. Jag har lärt mig saker. Jag har glömt saker. Jag har fattat. Jag har inte fattat. Jag har haft roligt. Jag har haft tråkigt.

Det har varit olika år, med olika händelser och jag har varit olika personer. Jag har varit barn, ungdom, och ung vuxen. Jag har haft olika kompisar. Men i det stora hela har dagarna sett likadana ut, de har kommit och gått men alltid förblivit det samma.

Men nu, om bara drygt två månader, kommer den här tiden som pågått i 13 år vara slut. I vitt kommer jag springa ut ur min sista skola, och i vitt kommer jag åka runt staden och skrika och hoppa och vara glad. Ja, herregud vad glad jag kommer vara. För just nu vill jag inget hellre än att göra något annat, göra något NYTT med mitt liv. Växa upp.

Framtiden är skrämmande, det kan jag inte ljuga om. Den är främmande, onåbar. Och det gör den skrämmande. Men det spelar ingen roll. Man måste möta det okända för att få erfarenheter. Man måste vara lite oplanerad, leva impulsivt. Jag älsklar impulsivitet! Så även om det är läskigt, är det spännande. Och jag ser fram emot det.

Så nu äntligen ser jag ljuset i denna grå tunnel jag bott i i 13 år. Äntligen kan man faktiskt säga att "detta är det sista jag gör i....". Äntligen tar det snart slut!



Peace out i snöslasket!
Annika

Ah, länge har jag tänkt över att redovisa hur mitt 2009 var. Men hur? Skulle jag ta mig tid att skriva ner allt hade det blivit en förbannad wall of text att ingen människa orkat läga igenom allt. Så vad vorde det näst bästa? Självfallet att korta ner det i punktform! Jag ska ta med det jag kommer på, litet som stort, tråkigt som roligt - en salig blandning helt enkelt. Chansen sen att saker utblir får man ha överseende över, det är svårt att komma ihåg precis allt! So let's begin.

• Året började med ett av dom största sveken jag kännt av. Denna händelse livnär sig fortfarande på mitt allt tunnare inre.
• Större delen av året har spenderats med Rynner, Lina (som nu är ute ur bilden), Thell & Jim.
• Jag har ökat mitt intagande av öl med minst 300%!
• Tjejer har kommit och gått - ingen har stannat.
• Jag tror jag dör ensam snart.
• Har vart på två DH evenmang detta året.
• Har tappat all kontakt med Malla.
• Återfått min ursprunglinga hårfärg.
• Söker frenetiskt efter en lägenhet.
• Polisanmält min egna far.
• Kommit kontakt med Socialen. (som är fruktansvärd långsamma!)
• Passade Rynners familj hus i en månad - succé!
• Vart nära många gånger att börja träna..
• Spelat hundratals timmar Wii.
• Kommit ut mer än vad jag brukar.
• Haft svårt att komma ut då mina ekonomi hindrar det.
• Träffar Tobbe (och Annika då) alldeles för lite.
• Blivit känd för att kalla alla "Toffel"! (detta vet jag kommer bita mig i arslet när jag väl får en tjej)
• Blivit mer självsäker på att visa mer hud (Har t.o.m på mig linnen!)
• Plöjt igenom ännu ett antal böcker om WW2.
• Blivit dålig på att hålla igång en blogg.
• Årets höjdpunkt: Norrköping!
• Årets besvikelse: Camilla & Nisse.

Det är allt jag kan komma på just nu. Det finns som sagt säkert massa mer, men det får jag i värsta komma in och lägga in allt eftersom jag kommer på det.

Untill next time,
Daniel

 

 

Nu känner jag bara för att skriva ett meningslöst litet inlägg om några funderingar jag har, roliga som tråkiga, logiska som knäppa. Läs och förundras!

• Om man skulle få en diktatur att fungera skulle det vara världens bästa styresätt. Synd att ingen får det att fungera på riktigt.
• Att sälja sig själv är jävligt lättförtjänta pengar. Fast jag vill inte göra det. Så jag missar de lättförtjänta pengarna.
• Världen är egoistisk och ytlig.
• Jag är också egoistisk och ytlig.
• Du är också egoistisk och ytlig.
• Man borde säga "Jag älskar dig" oftare till de man faktiskt älskar.
• För att vara lycklig måste man älska sig själv. Fast inte en egoismens älskan, utan en acceptans om den egna själens befintlighet.
• Man ska göra det man känner för - till viss del.
• Ren demokrati är anarki. Därför är inte sverige en demokrati, utan en mindre diktatorisk diktatur. För hade det varit anarki i detta land hade jag rånat en bank och blivit rik.
• Att säga förlåt, och mena det, är bättre än plåster och jod.
• Live hard, die old anyway.
• Bullar borde gå snabbare att baka, de går ju så fort att äta upp.
• Att klädkedjornas skyltdockor är supersmala i midjan, men kläderna ändå sitter superbra på dom, är ytterst irriterande. För så bra sitter inte kläderna på en riktig person som är smal. Ask me.
• Det finns ingen tid. Det är bara något vi människor hittat på för att få distans och ordning på avstånd mellan händelser.
• Det finns inga färger. Det är bara våglängder som vårat mänskliga öga uppfattar som olika "färger". Egentligen är det ingenting alls.
• Tänk om jag inte är en människa?
• Tänk om detta inte är våran jord?
• Tänk om vi inte ens finns?

Peace out
Annika

Dreamhack är över. Dags så att tvätta av sig 4 dagars blod, svett & tårar. Dagarna går som fortast när man har det ballt, men tro på fan vi hann njuta av det så mycket vi kunde. Lite av en succé med så stort lag vi drog med oss i år. Sluta på 8 pers, nästa år satsar vi på ett fult 11manna lag!

Dock ska det tilläggas att allt har inte vart frid och fröjd. Man har alltid nåt man är mindre missnöjd med. Vi rankar det uppifrån och ner, längst upp = med irriterande.

• Camillas ständiga rage på allt & alla - Hur man står med en sånhär är "beyond me".
• Dessa småbarn som likt myror svämmar över och förstör en så fin & rolig upplevelse
• Thells frånvaro!

Vi ska inte gå in i denna listan för mycket, men jag är rätt säker på att dom flesta stämmer överens med min rankning. Tjejer har en medfödd gen att förstöra för andra, visst är det så? Detta jämnas såklart upp av den ständiga närheten som ögongodis innefattar. Hemligheten är att inte funderar att inte funderar på ålder bland annat (Yes, detta får mig låta som en idiot på hög nivå, men frukta ej damer, det är inte så illa som det ser ut.)

Traditionen ska väl fortsätta också var det tänkt. Tanken om att infinna sig om redan en halvår tog sig några turer fram & tillbaka, men vi får se hur det hela utvecklar sig. Ju mer folk desto roligare skulle jag villja säga. Men Camilla är bannad från alla framtida lan-evenemang, nu och för all framtid (Såja, nu har jag utmattad det där - mission complete!)

Tills nästa gång pojkar & flickor!

Daniel

Nu blir det inget filosofiskt funderande i detta inlägg, utan snarare en rapportering. Vi är på Dreamhack! Jag, pojkvännen, Frass-ass, Marcus, Rynner, Camilla, Nisse och Bill till sitter och nördar oss tillsammans med över 10 000 andra datornördar. Stämningen är... varm och kvav. Och nördigheten hänger i luften som ett stort rökmoln (Eller är det röken från rökmaskinerna jag ser tro?), och musiken som spelas på högsta volym stör bara lite. Eller nåt.

Vi kom hit idag efter en mini-roadtrip på väg 40, gick fram och tillbaka med grejor i småregn, installerade oss och så satte det igång. Invigningen var faktiskt väldigt imponerande, med grym lasershow och bas-vibrerande dunka-dunka-musik. Tre, två, ett, noll - så släcks det ner. Och alla jublar. Ja, till och med jag. Lite. Får ju försöka smälta in om min plan om spion-helgen i nördriket ska fungera.

Men nu sitter vi alltså här, spelandes, pratandes (skrikandes, musiken är hög), ätandes godis, drickandes energidrycker eller Coca Cola, och allmänt nörd-fjantar oss. Jag känner mig dock lite efterbliven, som sitter här med utrustningen: 15" laptop, 1 Tb extern hårddisk, ett extra tagentbord, hörlurar (utan mic), extern fläkt, trådlös mus, USB-hub och diverse sladdar. Alla andra har gigantiska stationära datorer, med massa supertekniska under inuti burkarna. Men jag är glad ändå, jag har i alla fall en dator. Kan vara ett plus.

Nog om detta nu, nu ska jag fjanta vidare i SketchUp (jag måste bygga ett hus i tre våningar, detaljerat. SEN kan jag spela). Bilder har jag tagit, men kameran dog så de kommer nog senare ikväll.


Hej hopp, nörd stopp
Annika da NöRd

Sannolikheten att vi finner nåt som framkallar beroende över en specificik sak i vårt liv är rätt stor. Det olika för alla, som med allt annat. Men det är nog svårt att undvika. Sen att kunna sätta gräns på hurvida du ska behandla detta och inte bli för ingräddad i det hela är en helt annan femma.

Se, att vara beroende av någon/något leder oftast till problem - stora som små. Jag har haft den stora "äran" (läs: otur) att få uppleva dem båda...

När det kommer till beroende av en person (i mångas fall kan nog detta spåras till flick-/pojkvän) så är det väldigt lätt hänt. Tryyghet är nåt vi hela tiden letar efter, och när den finnes vill vi inte lämnas dess sida. Jag vågar trots allt tro att ingen människa är född för att leva själv. Säg vad nii vill, men människan är ett flockdjur!

Anywho, som med allt annat som har med närhet/känslor att göra så är det lätt att det biter dig i arslet (jag vet, det låter bätter på engelska, men jag vill testa på svenska)!
Det framkallande beroendet kan inte i alla lägen vara ömsedsidigt, and let's face it, saker och ting förändras hela tiden - tiden går framåt och saker som vart är förbi...

Om vi istället hoppar över till beroende när det kommer till saker är det en anningen mer okomplicerat... I dom flesta fall iallefall. Fast i samma veva så har du bara dig själv att välja om du skulle gå förlorad av nåt på grund av ditt beroende. Jag vet själv att jag många gånger ångrat mitt beroende jag har. Jag är säker på att dom flesta av Er som känner mig vet vad jag pratar om; World of Warcraft. Den jävlen har hållt mig nere ett bra tag nu!

Fastän jag finner just detta fantatiska spel i många aspekter liknande vilken hobby som helst (och det går inte att argumentar emot direkt), så finns det vissa gånger du går över gränsen och dina prioiteringar blir helt fel och absolut inte så som du velat! Jag försöker bättra mig hela tiden, men samtidigt så vet alla som utövat nån sport/aktivitet av nåt slag hur det är med kamratkänsla när man kommer in i en grupp där man delar intresse.

 

Här har ni mitt ögongodis. Denna Orc femalen vid namn Qleoc röjer jag runt med dag som natt. Jag ser det inte som nåt fel med mitt spelande. Alla har vi våra intressen. Men att sen att bli kallad det ena och det andra beroende av ens val av intresse anser jag helt fel. Samma sak som jag slänger skit över min lilla syster som avgudar sina förbannade hästar. Fastän jag avskyrr det själv, får jag respektera hennes val. Smaken är som baken gott folk - brun med full av skit! Either dig in or get the hell out!

 

All the best,

Daniel

Idag har jag haft en förjävligt dålig dag. Rent allmänt. Tänker inte gå in på detaljer, men allt gick helt enkelt åt skogen.

På grund av denna deprimerande dag tänkte jag skriva ett inlägg om min dåliga dag, och klaga så fingrarna ryker över tagentbordet. Men efter att ha läst flera insändare till hemsidan www.mylifeisg.com (My Life Is Good) så blev jag alldeles glad. Det arga och deppade försvann, och jag sitter nu här med en lagom varm känsla i magen och ler lite lätt åt att saker faktiskt är ganska bra trots allt. Därför ska jag dedikera sista delen av blogginlägget till alla de saker som faktiskt lyste upp min dag lite, trots att jag inte tänkte på det just när de inträffade.

• Min pojkvän pratade i sömnen. Vet inte vad det var för bra med det egentligen eftersom det väckte mig, men det var så gulligt och roligt att det blev bra ändå. Sen väckte han mig glatt. Av någon anledning kändes det glatt i alla fall, trots den tidiga morgontiden. Det var mysigt.
• Jag hann med bussen. Den var för tidig, jag var lite sen. Den började köra utan mig på. Den stannade och släppte in mig trots flertalet irriterade bilister bakom. Jag fick åka gratis också, för hundrakortet hade tagit slut. Det var snällt.
• Efter det förjävliga matteprovet skulle jag egentligen skrivit en essä i två timmar. Med det usla humöret jag hade då hade det blivit bajs. Men min svenskalärare såg på mig att jag inte var i stånd att skriva en essä med det humöret, så hon sa raskt att vi flyttar skrivningen för mig tills fredag. Det räddade mig ganska mycket.
• Min kemilärare är så engagerad och rolig. Han förklarar så man förstår, trots att man missat alla lektioner föregående vecka.
• Sista lektionen slutade 45 min tidigare för att läraren skulle på möte.
• När jag och en kompis gick lite på stan efter skolan såg vi massa tiggare som vanligt sittandes vid gatornas många hörn. Framför en tiggarkvinna i smutsiga kläder stannade en äldre dam och började plocka upp något ur sin rullväska (Sådana som gamlingar alltid har när de är ute och handlar). Det var mat, som av utseendet att döma var mat den gamla damen lagat själv, i plastförpackningar med folie ovanpå. Tiggarkvinnan såg jätteglad ut. Sådana som den gamla damen med rullväskan behöver vi fler av.
• Jag åt goda, egenbakade kanelbullar.
• Jag har en värmefläkt.

Det var en hel del bra saker idag. Trots allt. Fokusera på allt bra, så försvinner det dåliga. Mer eller mindre. Helt enkelt.


Good day
Annika

Aye. Tid att gå in på lite personliga aspekter än analyserande inlägg om diverse saker...

Vi tar det lite snabbt. Jag har vart en utsatt person i mitt hem som jag delat med sex andra personer, den person som genom fysiskt/psykiskt våld gett sig på mig är min far - och det har pågått sen jag var liten. Under dessa år har jag vart jagad av rädsla för att försöka göra nåt åt det hela och istället accepterat det och därav fått ta en del "smällar".

Nyligen (i sommaras) tog jag så äntligen hjälp i form av Socialen. Efter kort samtal bestämde vi att det vore för mitt eget bästa att komma hemifrån, detta i form av stöd från Socialen. Så långt verka allt bra. Men då det krävdes att jag skulle hitta en lägenhet att flytta in i körde vi in i ett roadblock. För er som unga som letar lya inne i stan eller liknande vet ni hur svårt det är att hitta. Köerna är överdrivet långa och har du inte under en längre tid, minst 2-3 år, vart upsatt på kö är det nästan kört. Jag har själv sökt över 100talet hyresrätter utan att få komma på en enda förhandsvisning.

Inte att hänga läpp över, till slut släpper det. Nångång måste turen vända. Right? Nu är ju tyvärr inte tid nåt jag har för att vänta med detta.

Så, nu när jag var på möte häromdagen hos Socialen lade vi fram förslaget om eventuell gå in på Folkhögskola, och genom det både skaffa mig en utbildning och flytta hemifrån. Vad jag då skulle plugga är ju rätt obvious - Fritidspedagog såklart! Mina tankar har inte vart på så många andra ställen än vad detta hade kunnat ge mig.

Delvis hade jag fått en större säkerhet att få jobba med det jag verkligen brinner för, nämligen barn! Å andra sidan vet man aldrig vilken Folkhögskola jag blir antagen på. Har jag tur blir det ju här i stan, men det kan lika gärna bidra med att jag får flytta till en annan ort. Borde det skrämma mig? Det jag är oroligast för är ju att komma ifrån sina vänner. Men man har ju sett vänner som gjort detta och kommit tillbaka som helt nya människor, så kanske vore det ett välkommet erbjudande att få en sådan nystart?

Ska förbi Konvux nu imorn och höra med om när jag i sådanafall kunnat börjat plugga. Usch, plugga var längesen man fundera över. Måste man ju ha såndär motivation och allt... Fast det är klart, hellre det än att bo/leva som jag gör nu.

Jag funderar lite till...Tack för mig!

Daniel

Jag och en av mina kollegor på Skinnefjäll satt för några dagar sen och prata barnens direkt påhoppande sanningar som dom kan yttra när som helst. Om man uppskattar barn för deras lätta natur att säga vad dom tycker & tänker om allt. Givetvis är dom inte införstådda i att såra andras känslor i den unga åldern, men ändå går det inte bortse från att ett sådant uppriktigt sätt är väl uppskattat inom vissa ramar. Sanningen ska man alltid vara en främsta vapen mot/i konflikter.

Att vandra in och jobba med barn kan därav medföra att din självkänsla inte får vara för osäker. Barnen finner det naturligt om fråga om ens yttliga utseende. Men hur man än ser ut, och vad dom än tycker om dig - så låter dom inte det hindra sättet dom behandlar dig/tycker om dig. Det är lite av charmen med barn, du kan se ut som du vill, men du blir inte utstött för det.

I det vuxna samhället handlar det mer om vita lögner och prata illa om personer bakom deras rygg. Man vill/vågar inte säga vad man tycker om någon direkt till dom utan säger det till alla andra (sålänge det inet gäller nåt positivt då).

Jag vet iallefall att jag hellre hört sanningar om mig från dom i min närmsta krets. Men jag är inte bättre än någon annan och en förändring skulle kunna få drastiska följder.

Om man lyckas med något, då blir man lycklig.
Om man lyckas med något man kämpat med länge, då kan man inte sluta le.
Om man lyckas, då kan inget förstöra dagen.
Om man lyckas
Då är man lyckad.

I varje fall känns det så då. Och det är då, den studen, man bryr sig.

Så om du lyckas med något; var stolt! Var glad! Var lycklig!

Det är man förtjänt av.


Watch out on the roads!
Annika

En tanke som slått mig många gånger är säkert nåt alla stött på ett tusentals gånger på alla olika communitys som finns på webben. Skulle med stor säkerhet kunna säga att 99% av killarna inte finner nåt stötande med det, utan snarare tvärtom ser det som nåt bra. Hos tjejer vet jag inte deras reaktion, kanske är det så att de är deras sätt att visa upp sig och "tävla" med dom andra för att se vem som har mest att visa upp? Så vad är det då jag pratar om? Jo det ska jag visa er...

1. Glödlampor ska sluta säljas. Vilken idiot kom på den smarta idén? Visst, miljövänligt i all ära, men bra? Lågenergilampor kanske fungerar ganska bra som taklampor i hallar och sovrum, men någon annan stans? Som sänglampa eller badrumslampa är de värdelösa. Tar 10 minuter på sig innan de faktiskt är ordentligt tända, och lyser sedan med en fjantigt halvdunkel styrka med ful ljusnyans. Har man den som sänglampa hinner man somna innan den ens är tänd, och har man den i badrummet hinner den inte ens bli klar förrän man ska ut från rummet igen. Helt hopplöst. Typiskt de miljöaktivistiska politikerna.

2. Piratebay har stängt ner. Först kom IPRED. Sedan stängdes alla de små torrentsidorna ner. Nu har även de storartade piraterna tvingats stänga ner. Eller snarare, de kunde inte göra mycket annat för deras internettillgång blev strypt. Vad hände med "Sverige är ett fritt land"? Visst, IPRED kan jag leva med. Laddar man ner och åker fast får man skylla sig själv. Men nu KAN man inte ens ladda ner. Det vore som om alla affärer stängde bara för att folk inte ska kunna stjäla saker längre. Det är väl en fin tanke, men friheten och tron på människornas hederlighet försvinner i tomma intet. Ska det vara år 2009, tiden då alla pratar om ett förbättrat samhälle?

Edit: Piratebay har öppnat igen, av någon anledning. Yey!

3. Sjukförsäkringar. Man skaffar en bra sjukförsäkring för att vara garderad om man blir sjuk eller skadad. Visst, jättebra. Om man blir sjukt normalt mycket, någon gång då och då (ganska sällan). Då lönar det sig. Men om man nästan aldrig blir sjuk eller skadar sig, då lägger man ut syra pengar på en försäkring som inte ger valuta för pengarna för du behöver den egentligen inte. Och skadar man sig hela tiden så är det inte många försäkringar som vill ha den personen som kund, man är för dyr. Så hur man än ser på det så lönar det sig bara att ha om man är en averagemänniska som kanske bryter ett ben vart 20:de år och blir ordentligt sjuk kanske två gånger under sin livstid.

Jag vet, jag är ett bortskämt i-landsbarn med korkade problem. But still, de är irriterande.


Keep up reacting you people!
Annika

En kall Januari natt för en herrans massa år sen, mer exakt 1991, fick moder jord ett tillökelse i form av en Annika. För er intressesmurfar är hennes fullständiga namn Annika Maria von Hofsten. Arton år senare vandrar hon nu här runt bland oss i sitt ljusa hår,  52 kg under sig och stadiga 169 cm. Världen har aldrig skådat nåt liknande (eller ljusare för den delen, spöket Laban har äntligen fått konkurenns!).  I sina hemmatrakter i Olofstorp, där hon i många år från härskade över samhällets "fjortis förbund"har hon växt från en liten skrott till en fullfjädrad kvinna, även om denna process är långt ifrån färdiggjord.
Likt mig själv och många andra har hon fått se stora delar av världens flesta hörn. Listan kan göras lång, och enligt henne själv ska den i framtiden göras längre. Här är dom länder hon änsålänge (av nåt värde då, norden är väl en sådär prestation att ha besökt?) besökt flera gånger om: Spanien, Grekland, Malta, Cypern, Turkiet, Thailand, Filippinerna, Egypten....zzz...England, Wales, Montenegro, Albanien & till sist dom trevliga läderlapparna nere i Tyskland.

Ur den yrkesmässiga synen låter hon för tillfället pennan glöda fritt på Lindholmen där hon läser Teknik - Industriell design, whatever that means. Blickar hon framåt har hon ingen susning om vart fötterna för henne. Har tanken öppen för ett flertal spår, men inte låst in sig på nåt än. Den som lever får se helt enkelt.

Hamnar du i umgänge med Annika stöter du sällan på problem. Hon är en öppen pärla som inte lägger tid på att tjata emot eller som som andra sätter sig en envis som en åsna i nåt hörn medans dom nafsar högt på sin morot! Ne, Annika är som Legolas på snö - lätt (att ha att göra med) och hennes ljusa hår skinner igenom dem flesta nätter. Öppensinnad och lätt person att prata om det mesta med. Humorn ligger ständigt på vakt och ger man henne en chans tar hon den gärna.
Ska man liva upp det lite gillar hon att få i sig lite alkoholaltiga drycker. Men bli varnad, hon går in i väggarna. Så vad du än gör, röj undan dina tavlor om du vill ha dom kvar.

En stor passion är/har varit Harry Potter, där hon aktivt deltagit i såfall forumet diskussioner som träffar i samma tema. Men ibland växer man ifrån saker, och det kan ju hända alla.

Annika top 4 lista på sake hon vad hon vill göra:

1. Uppleva äventyr av alla dess slag.
2. Besöka alla Världsdelar.
3. Behålla sina vänner, samt finna nya bekanskaper.
4. Förbli frisk.

Saker hon helst vill leva utan:

1. Leva inrutat och händelsefattigt
2. Stanna i Sverige hela livet.
3. Sen nära & kära dö i förtid.
4. Bli handikappad (fysiskt eller psykiskt)

För att summera lite så är Annika en enkelriktat person som tar emot det som hon erbjuds med öppna armar och håller sällan en sur min förlänge. En glad tjej som tycker vi andra borde kramas mer, och visst skulle det vara nåt underbart?
Så i denna presentation hoppas jag att jag minst en gång gett henne iallefall en virtuell kram!

En stor applåd för Annika, för den hon är och kommer bli.



Framfört av Eran egna Daniel

Daniel är en pojke på väna 23 år, hela 179,9 cm lång och enbart 68 kg. Han bor och är uppvuxen i det stilla förortssamhället Eskilsby, bland träd och buskar och små centrum. Trots detta är han inte så ingrodd i det lilla samhället som det låter. Han har gjort en roadtrip till Kroatien, och därför varit i Tyskland, Tjeckien, Österrike, Italien och Slovenien på vägen dit. Han åker även ofta ut till andra små förorter till Göteborg, bland annat Angered, för att träffa sina kompisar. varför stanna i Eskilsby när man kan vara någon annan stans?

Yrkesmässigt så har han en grundskoleutbildning, som alla andra, och en gymnasieutbildning på Hulebäcksgymnasiet på linjen Barn & Fritid. Därför jobbar han nu som vikarie på lågstadienivå och som fritidspedagog. Han gillar barn med andra ord. De är trevliga. På ett bra sätt.

De som umgås med Daniel måste ha humor, annars kan de lätt bli stötta i kanten. Hans humor är grov, men väl utbredd och han gillar att underhålla. Ironi och sarkasm är stora delar av hans image. Han är nästan mer tjej än kille till sinnet, trots att han är helt och fullt heterosexuell. Visa känslor är absolut inga problem, och skvaller är alltid roligt att höra. Vad som bevisar att han faktiskt är kille är hans förkärlek till öl. Det är goda saker! Lagom mängd beroende på situationen, men alltid helst utan citron.

Han är dessutom en ganska hängiven spelare av spel på datorn, helst online-rollspel, och har varit på Dreamhack 5 gånger. Den sjätte gången blir nu i vinter.

Saker som står på hans livs Att-Göra-Lista:

• Hoppa Bungy Jump
• Åka till Australien
• Fortsätta jobba med barn, barn är bra

Saker som står på hans Att-Absolut-Inte-Göra-Lista:

• Bo hemma med föräldrarna mer
• Jobba på äldreboende
• Vara kvar i Sverige hela livet

Kort och gott är Daniel "Frasse" Roy Fransson en kille som gillar barn, öl, vänner, datorer, roliga händelser i badkar, känslor, tjejer, frihet, och allt annat som hör till en person i den åldern, vid det namnet, vikten och den längden.

Detta, mina vänner, är Frasse!



Peace out
/ Annika